Vi har väl världens knäppaste katt... har ju berättat hur hon brukar följa efter oss när vi är ute. hennes hundssyndrome liksom. Igår när jag och barnen skulle till dagis och jobb så följde hon med till dagis- skrikandes såklart. när barnen var lämnade så skulle jag inte gå hem igen utan till bussen. Vet ju att hon hittar hem från dagis och hon brukar ju gå hem efter en stund men kanske inte från busshållplatsen så därför fick jag smita från dagis utan att katten såg mig. Sen var det liksom inte mer med det... När jag slutade sen så blev jag upphämtad av världens finaste familj- min egen såklart och då säger Cristian att det är nog bra om jag gick av vid dagis och tog hem katten. han hade försökt ta henne vid hämtningen av barnen men hon hade bara bitit och betett sig så han gav upp. Så sagt och gjort, jag gick av vid dagis och fick ropa på kissen som kom på en gång och sen följde glatt med hem igen.
Får liksom känslan att knäppkissen väntade på mig ... så nu får vi vara försiktiga och se till att hon är hemma när vi går iväg i framtiden... tsss